Har börjat fundera lite kring lärkontraktet, det har inte varit lätt att sätta sig in i hur uppgiften ska lösas, och hur kursen är uppbyggd. Men nu tror jag att jag är med.
Min Kedja kommer bli: Blogg-> Twitter-> community
Har inte riktigt bestämt mig för vilket community, men det lutar åt facebook eller flickr. Jag vill rikta in mig på marknadsföring på de olika tjänsterna, och då känns de två som bra alternativ.
Har inte riktigt hunnit titta på litteratur än, men det ska jag göra i morgon tror jag.
lördag 30 januari 2010
torsdag 21 januari 2010
Sociala Medier
Bröjade fundera på hur många ställen på internet som det egentligen finns spår av mig på olika communitys och sociala medier. Det började någon gång i tonåren då Lunarstorm var som störst. Jag minns då när man var inne och såg att det var uppåt 200 000 personer som var inne på sidan samtidigt som mig själv. Detta var i början av 2000-talet. Nu när jag började skriva det här så fick jag för mig att gå in på lunarstorm för att se om mitt konto fortfarande fanns kvar. Det fanns det, jag hade några nya mail som jag hade fått för några år sedan. Kändes lite som ett ödehus, där någon bara lämnat alla saker och stuckit därifrån. Nu var det ungefär 1000 personer inne. Nu är kontot borttaget, för det känns inte som nån vits att ha kvar ett gammalt konto som inte använts på flera år.
Efter lunar så var de ett gäng nya communitys som jag blev medlem i, endel använde jag mycket, andra mindre. Jag kommer ihåg då jag började få mail från kompisar som hade gått med i något som kallades facebook, jag hade ingen aning om vad det var och förstod inte med av att klicka mig vidare till sidan. Det tog rätt lång tid och mailen fortsatte att komma. Jag ignorerade dem helt i säkert ett år, tills jag åkte iväg i en månad för att jobba. Där jag jobbade så var nästan alla med i facebook, och de som inte var det innan blev det då. Så även jag.
Nu är ju facebook något som de flesta använder. Vi ska tydligen vara 3 miljoner svenskar på Facebook. Om man inte är medlem så kan det bli lätt att uteslutas från fester och tillställningar, då många bara väljer att skicka inbjudan via facebook. Enkelt och smidigt, lite tråkigt att alla inbjudningar ser likadana ut. Jag tror heller aldrig att vi har kommit ihåg att säga grattis så ofta som nu, då vi hela tiden ser vem utav våra vänner som fyller år just den dagen. Att ha facebook, har i alla fall bland den yngre generationen blivit lika vanligt som att ha en mobiltelefon i fickan.
Läste i SVD om Twitter idag, och enligt dem så har 93% av sveriges befolkning aldrig har använt sig av det, och att 5 % har provat det en gång mena aldrig återvänt. Jag är tydligen en av de 0,4 procent twittrar dagligen, nästan i alla fall.
Jag var skeptisk i början och undrade varför folk skulle vara intresserade av vad jag gjorde just då, jag såg det bara som en sida med statusuppdateringar. Och jag tror det är där det stannar hos många, de tänker som jag gjorde. Men jag hade en vän som twittrade och tjatade på mig att jag skulle börja, det tog lång tid och det tog av nån anledning emot att gå med. Men jag gjorde det, tog några stapplande steg. Men började följa mer folk och såg att det var så mycket mer än så. Det är fullt med folk som tipsar om bra hemsidor, företag som har twitter som supportkanal, endel skriver bara så hemskt roligt, några blir som vänner, och har man en fråga så kan man slänga ut den och få svar av någon direkt. Nu är jag fast och använder det nästan dagligen.
Ni kan hitta min twitter och facebook här till vänster.
Efter lunar så var de ett gäng nya communitys som jag blev medlem i, endel använde jag mycket, andra mindre. Jag kommer ihåg då jag började få mail från kompisar som hade gått med i något som kallades facebook, jag hade ingen aning om vad det var och förstod inte med av att klicka mig vidare till sidan. Det tog rätt lång tid och mailen fortsatte att komma. Jag ignorerade dem helt i säkert ett år, tills jag åkte iväg i en månad för att jobba. Där jag jobbade så var nästan alla med i facebook, och de som inte var det innan blev det då. Så även jag.
Nu är ju facebook något som de flesta använder. Vi ska tydligen vara 3 miljoner svenskar på Facebook. Om man inte är medlem så kan det bli lätt att uteslutas från fester och tillställningar, då många bara väljer att skicka inbjudan via facebook. Enkelt och smidigt, lite tråkigt att alla inbjudningar ser likadana ut. Jag tror heller aldrig att vi har kommit ihåg att säga grattis så ofta som nu, då vi hela tiden ser vem utav våra vänner som fyller år just den dagen. Att ha facebook, har i alla fall bland den yngre generationen blivit lika vanligt som att ha en mobiltelefon i fickan.
Läste i SVD om Twitter idag, och enligt dem så har 93% av sveriges befolkning aldrig har använt sig av det, och att 5 % har provat det en gång mena aldrig återvänt. Jag är tydligen en av de 0,4 procent twittrar dagligen, nästan i alla fall.
Jag var skeptisk i början och undrade varför folk skulle vara intresserade av vad jag gjorde just då, jag såg det bara som en sida med statusuppdateringar. Och jag tror det är där det stannar hos många, de tänker som jag gjorde. Men jag hade en vän som twittrade och tjatade på mig att jag skulle börja, det tog lång tid och det tog av nån anledning emot att gå med. Men jag gjorde det, tog några stapplande steg. Men började följa mer folk och såg att det var så mycket mer än så. Det är fullt med folk som tipsar om bra hemsidor, företag som har twitter som supportkanal, endel skriver bara så hemskt roligt, några blir som vänner, och har man en fråga så kan man slänga ut den och få svar av någon direkt. Nu är jag fast och använder det nästan dagligen.
Ni kan hitta min twitter och facebook här till vänster.
fredag 15 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
